Madeleines ställe

Sedan  i lördags så har vi sjukstuga här hemma, men det är inte jag som är sjuk. nej det började med magont -hos den andra personen i vårat hushåll-, som senare övergic till en präktig influensa. Smittad av familj.

Jaha, varför blir män så satnans ynkliga när dom är sjuka, dom vill ha samma vård dom fick av mamma nä dom var små barn. Allvarligt talat, visst det är synd om män när dom är sjuka, men inte blir väl 39 graders feber värre på han än på mig. Och inte blir man väl friskare för att man går och kvider och påminner sig själv (och mig) om hur sjuk man (han) är? Nej min inställning när jag  är sjuk är : Sov och drick vatten och gör det bästa av situationen istället. Men inte ligger jag och kvider, nej! Visst det är synd om honom, men jag har ingen medömkan mer än vad Jag anser krävs vid influensa. Man dör ju fan inte av det!
Men jag täker inte bli sjuk, jag fullkomligt vägrar och håller mig därför borta hemifrån, större delen av dagen, och nu sitter på kontoret med dörren stängd. Jag gör allt i min mankt för att inte smittas! JAG VÄGRAR!